ANALYS: Är Nissan Leaf en odödlig klassiker bland elbilarna?

Gamlingen Nissan Leaf är världens mest sålda elbil och är en av de främsta orsakerna till att allt fler människor kunnat börja köra elektriskt. Men konkurrensen från andra tillverkare hårdnar och “lövet” börjar bli gammalt, trots uppdateringar. Så frågan är hur klassikern står sig i Europaindex – och hur länge den kan hålla ut?

Över 200 000 bilarså många Nissan Leaf har sålts världen över sedan den såg dagens ljus år 2010. Det var den första massproducerade elbilen från en stor biltillverkare och har bl.a. blivit utsedd till “Car of the Year 2011”.

Under åren har Leaf utvecklats steg för steg och fått “prydligare interiör här, smartare teknik där” (Carmagazine). Och förra modellåret släppte Nissan ett kraftfullare batteri, som ökade räckvidden till 250 km – vilket vid lanseringen placerade modellen på andra plats bakom Tesla Model S i räckviddstoppen, men som sedan bräckts av flera konkurrenter.

En helt ny generation är dock på väg och börjar säljas i Europa i januari 2018. Räckvidden kommer då vara drygt 35 mil (samma som Opel Ampera och Tesla Model 3), samtidigt som bilen får ny design och betydligt mer teknik för självkörandemoment.

Nuvarande Leaf...

...och nästa års nyhet

Men där är Leaf inte riktigt ännu. Så frågan är vad nuvarande “lövet”, med ett antal år på nacken, har att erbjuda i den växande konkurrensen av elbilar? Här är några omdömen, från experter som testat Nissans storsäljare någon gång de två senaste åren:

“Nissan Leaf har köregenskaper och lyxutrustning, som sätter den i en klass för sig. [...] Med den tillgängliga teknologi som finns idag är det svårt att göra det mycket bättre” – Motorsiden

“Med 2016 års Leaf lyckas Nissan göra visionen om en fullt användbar, rent elektrisk vardagsbil till verklighet” – Autonews

“Nissan Leaf är fortfarande en av de bästa elbilarna på marknaden – men den är inte utan nackdelar” – Autoexpress

Det första intrycket är alltså positivt, men ändå lite återhållsamt. Och det beror på flera saker.

Körningen är trevlig och bekväm, utan att bjuda på någon större upplevelse. Några biljournalister klagar på att den inte är särskilt agil, att fjädringen är hård och stolarna inte de mest bekväma. Men de flesta tycker att Leaf är tyst, hanterar de flesta ojämnheter skickligt och känns trygg.

“Bortser man bara från [...] den något ojämna fjädringen och den ganska syntetiska styrningen kör Nissan Leaf egentligen ganska sammanhållet, precis som en kompaktbil. Bara naturligtvis betydligt tystare” – Auto Motor & Sport

Leaf bjuder på gott om utrymme, men missar på några praktiska punkter. Flera av experterna klagar på den höga kanten till bagageutrymmet, den stora kardantunneln i baksätet (som finns där trots att Leaf drivs med framhjulen) och det faktum att det blir ett stort hopp mellan bagagegolvet och baksätet när det är fällt. För passagerarna är det dock bättre:

“Det finns gott om utrymme framme i Leaf och den är jämförbar med det som erbjuds i många andra vanliga halvkombibilar. Till och med längre förare kommer inte känna sig begränsade och myriaden av användbara förvaringsutrymmen [...] ser till att förbättra Leafs användbarhet i vardagen. [...] Tre vuxna kan sitta hyfsat bekvämt där bak, men de över 180 cm kommer jämra sig över bristen på takhöjd” – Whatcar

Även designen och interiören bjuder på en “sådär”-upplevelse. Utseendet sticker visserligen ut lite grann, men hyllningskören uteblir. Och vad gäller insidan är det inget utöver det vanliga, om än robust och funktionellt:

“Interiören i Nissan Leaf upplevs som rätt basic – men miljön är rätt hemtrevlig i den här bilen, snudd på mysigt. Men vidare flott eller exklusivt kan man inte tycka att det är. Detaljkvaliteten får godkänt även om det är rätt plastigt på sina håll” – Allt om bilar

Vad gäller räckvidden må den inte vara klassledande, men flera experter framhäver att människor ofta inte kör särskilt långa sträckor i vardagen och att Leaf därför är “tillräcklig”. Så här skriver danska Motorsiden:

“Använder man det så kallade ‘B’-läget, där det genereras extra ström vid retardation och motorn får lov till att stå för en del av bromsningen, är det inte några problem att köra minst 200 kilometer på en laddning. Tar man sig samman och kör med riktigt mycket omtanke, kommer man förvånansvärt nära de 250 kilometrarna.”

Säkerheten har varit bra hos Leaf, men sett till dagens standard är det inte något att skryta med. Och så var det redan för två år sedan, när Allt om bilar testade Leaf:

“Här märks det att modellen börjar bli till åren kommen. Leaf har antisladd som standard, men går inte att få med autobroms. Leaf fick fem stjärnor när den testades av Euro Ncap 2011. Med nya betygsystemet skulle en stjärna trilla bort.”

Priset, slutligen, har så klart varit en viktig anledning till Leafs framgångar. Det är en relativt billig elbil och experterna tycker att den är prisvärd – även om den fortfarande är dyrare än en “vanlig” bil.

“Gott om standardutrustning gör att Leaf ger bra värde för en elbil, men jämför du den mot någon av dess konventionellt drivna rivaler så börjar den se dyr ut” – Autoexpress

För att summera kan Nissan Leaf alltså beskrivs som en “lagombil” – den är inte otrevlig på något sätt, men briljerar inte heller på något särskilt område. Flera ev experterna framhäver att den är en utmärkt andrabil till familjen.

I Europaindex får Leaf i snitt 72,7 poäng och landar på en åttondeplats på listan för elbilar. Ganska imponerande för sin ålder, eller hur?

Men den nya generationen, som tidigare nämnts kommer nästa år, är välbehövlig. Inte minst ur säkerhetssynpunkt och för att höja kvaliteten ytterligare några snäpp. Lyckas Nissan med uppgiften kommer nog folkkära “lövet” klättra rejält.

En klassiker är ju ändå en klassiker av en anledning, eller hur?

Europaindex: 72,7 av 100 (ett snitt baserat på 15 tester)

author image

Johanna Petersson

Kontakta mig
logo nyteknik